Still walking

STILL WALKING

Aruitemo, aruitemo (Japon-2008) 108´

cartel

Zuzendaria: Hirokazu Kore-eda.

Gidoia: Hirokazu Kore-eda.

Argazkia: Yutaka Yamazaki.

Muntaia: Hirokazu Kore-eda.

Musika: . Gontiti.

Aktoreak: Hiroshi Abe (Ryota), Yui Natsukawa (Yukari), You (Chinami), Kazuya Takahashi (Nobuo), Shohei Tanaka (Atsushi), Hotaru Nomoto (Satsuki), Ryoga Hayashi (Mutsu).).

SARIAK:

Donostiako zinemaldia 2008:

Aipamen berezia SIGNIS saria

2008ko film onenaren CEC (Círculo de Escritores Cinematográficos) saria.

Filmaren web orrialdea ikusi

Filmak kontatzen digun istorioa udako egun batean gertatzen da, seme-alaba heldu batzuek adinean aurrera egindako gurasoak bisitatzen dituztenean urteetan beren etxea izan den tokian. Semea eta alaba ezohiko bilera batera joango dira, bakoitza bere familiarekin. Duela hamabost urte istripuz hil zen seme zaharrenaren heriotzaren urteurrenerako bilduko dira. Urte asko igaro arren etxea eta amaren menua aldatu ez badira ere, familiako kide bakoitzak aldaketa txikiak izan dituela antzemango dute. Elkar maite duen baina erresuminarekin eta sekretuekin bizi behar duen ohiko familia bati buruzko istorioa da.

Hirokazu Kore-Eda, Tokio, 1962. TV Man Union ekoizpen-etxe independentearentzat lan egin zuen. Zuzendariaren lehenengo film luzeak, “Maborosi”, Urrezko Osella irabazi zuen 1995eko Veneziako zinema jaialdian. Geroago iritsi ziren “Wandarfuru raifu” (“After Life”, 1998), Fipresci saria Donostian; “Distance”, Cannesen lehiatu zena 2001ean; “Daremo shiranai” (“Nobody Knows”), Cannesen Gizonezko Aktore Onenaren saria jaso zuena 2004an (film hau Goieniz-en XXIII.zikloan ikusi ahal izan genuen) ; eta “Hana yori mo naho” (“Hana”, 2006), Donostian lehiatu zena.

[kml_flashembed movie="http://www.youtube.com/v/18Bl_zDK-Ko" width="425" height="350" wmode="transparent" /]

A lo largo de 24 hora unos hijos adultos regresan a casa para visitar a sus ancianos padres. Hace décadas que los padres viven en la casa familiar. Su hijo y su hija regresan después de mucho tiempo para una reunión familiar y traen a sus hijos. Se reúnen para conmemorar la trágica muerte del hijo mayor, que se ahogó hace quince años. La casa sigue siendo tan cómoda y espaciosa como antes; la comida que ha preparado la madre, tan buena como antes, pero todos han cambiado sutilmente. Esta es una típica familia desestructurada, unida por el cariño, el resentimiento y los secretos.

El guión es del propio director: Hirokazu Kore-eda., que también se encarga del montaje, y que indica que “hace unos tres años falleció mi madre y una buena parte de los hechos que muestro, sobre todo los diálogos, están basados en los recuerdos sobre ella”.

Utzi erantzun bat

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Aldatu )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Aldatu )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Aldatu )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.